trainwithme2

Min kära lilla, storasyster och jag var ju och gymmade igår på Almedal. Det började med trappmaskin, och syrran ställde in maskinen på de lättaste inställningarna. (Hon låg på nivå 10 och jag på 23) Efter 3 min trappande titta hon surt på mig och sa att det här var tråkigt. Så hon gick vidare bland cardiomaskinerna och valde gåbandet istället. Efter 25 min kommer hon fram och frågar om jag är klar. Jag kan knappt prata, så andfådd är jag, men jag hoppat av maskinen och torkar bort svetten.
- Oj vad svettig du blev! Säger syrran och tittar lite äcklat på mig, träningströjan är ju bara torr där sport-bhn har suttit.
- Mm, jag har ju kört intervaller i 25 min, svarar jag surt.

Vi går vidare i gymmet och jag går fram till hantlarna för att träna biceps-curl. Jag väljer 5 kg. Syrran letar runt bland hantlarna, letar lite till, och ställer sig och kollar på mina hantlar och utbrister plötsligt:
- Vad har du för vikt på dina?
- 5 kg. Svarar jag förvånat och tänker; vafan?!
Syrran går tillbaka till hantelstället och plockar två 6 kgs hantlar istället. Jag tappar hakan. Ska min 161 cm lilla, storasyster ta mer än mig? Jag väntar med spänning när hon stället sig tillrätta framför spegeln. Hon tar ett djupt andetag och stonkar, som om hon gör ett sjukt tungt lyft! Men jag ser ingen hantel som för sig uppåt, jag ser en liten 161 cm tjej föra sig uppåt, bli en 167 cm tjej, och sen en 161 cm tjej igen, och en 167 cm tjej igen. Syrran gör TÅHÄVNINGAR med 6 kg hantlar i nävarna. Sötis.

Nu dricker jag en rosa smoothie. Vill du ha? Och bli lika stark som jag? :)