trainwithme2

Gosh! Snittar 800 kcal om dagen, bara i träning! Vad duktig jag känner mig. Som vanligt då! Tänk om alla kände som jag.

- Kan verkligen inte fatta den motivationen jag ligger inne med? Och varför gör jag allt detta? För vem? För vad?

Jag gör detta för mig själv och ingen annan. Jag gör detta för den lilla Anna som aldrig ville visa sig i bikini. jAag gör detta för Anna som aldrig ville vara med på helkroppsbilder. Jag gör detta för Anna som inte kunde ha magtröja på Spice Girls- tiden. Jag gör detta för Annas ångest. Jag gör detta för att Anna ska leva ett bra liv. För att Anna inte ska få hjärt- och kärlsjukdomar, för att hon inte ska få ont i rygg och knän pga. vikten. Jag gör detta för Annas bästa, och för att hon ska kunna ha magtröja.

Fallet är inte så att jag var tjock eller rent ut av överviktig innan, men jag tyckte att jag hade onödigt mycket bomull på kroppen, och på oönskade ställen! Fallet var disciplinen med maten. Sen jag fyllde sju har jag alltid varit aktiv med handboll, och tränat säkerligen 9 gånger i veckan plus match. Och jag har alltid älskar godsaker. I massor. Flera gånger i veckan. Det funkade relativt bra att käka 400 g godis om dagen och träna 2 h/dag, men jag fick ju aldrig den där drömkroppen jag alltid ville ha. Det behövdes en ryggkota avslagen, en evighet på Rehab, en jobbig relation, en viktuppgång, ett jag älskar dig - för att jag skulle finna motivation till att förändra på allt.

Och jag bara bestämde mig. Det är allt eller inget. Godis, inget godis? Godis i annan form (naturgodis), inget godis? Jag var tvungen att få kontrollen. Och med kontrollen kom träningsdisciplinen, och med den disciplinen kom motivationen, och sist men inte minst kom resultaten. And it's all cause' of me.

Jag är dödlig. Jag är fan extremt jävla dödlig. Jag är den jobbigt dödligaste sorten. Jag är ingen människa som kan äta vad fan jag vill utan att det syns, jag är ingen människa som kan skratta lite och få synliga magrutor, jag är inget genetiskt mirakel, jag är en jobbig sate som får slita i 22 år för att nå de mål jag haft i 22 år. Men jag är en nöjd sate. Nu.

Nu och då. Fyfan vad jag grämer mig för dessa gamla "bomulls"- bilder!

 DICIPLIN, INTE DICIPLIN? NU OCH DÅ?

OBS. Detta är min triumf-bild!